Still scratching around,

for something to believe in...

& jag är evigt tacksam för att Aksel klarade sig. Någon millimeter till.. jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända.
kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback