Let it rain,

cover up the tears that we try to hide.
Let it rain, and when the fall subsides; we never seemed to cry.


Det är svårt att känna genuin glädje och spänning inför onsdagen, när jag egentligen känner att jag borde vara någon helt annanstans. För ett år sedan hade jag åkt till Norge utan att tveka, men nu ter sig inte allting som svart och vitt längre, allting är inte längre lika självklart.

Jag såg precis på Extra Extra; lika underhållande som vanligt. Programmet när Dogge var gäst är en klassiker för mig och Jo', var extra uppmärksamma vid 2.17 (och framåt).




Idag vill jag även tipsa om magnus betnérs dagbok (magnusbetner.com). Det är alltid spännande att följa honom på sina resor med Helena Sandklef och deras dotter, men dagens historia tar ändå priset.
Natt!

Kommentarer
Postat av: johanna

hahahahaha, älskar klippet! men jag gillar inte att du har börjat kalla mig för jo' alldeles sådär ofta, snart sätter det sig :O


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback