weigh me down with love

Vanligtvis är söndagar den veckodagaen då jag mår som sämst. Söndagen är den dagen som framkallar irritation, samt ger upphov till yrsel och jag är oftast bara allmänt stressad.

Jag önskar att det fanns fler söndagar som den här; när jag bara sitter i ines kök och trycker i mig pannkakor med nutella, med lite vindruvor till efterrätt. Att försöka sjunga med i Duffys "Warwick Avenue" kan vara ack så underhållande (läs; omöjligt). Att lyssna sönder Lars Erikssons "Rejected love" fungerar också fint.


Fem saker jag inte kan vara utan just nu:
D
ragges äppelkaka (eeh plugga imorn isse? hehe)
Nypon-te (med överdrivet mycket honung, tack.)
Lars Eriksson (mmm. mmmmmm.)
Biblioteksbesök. (Det är inte så mycket böckerna som lockar, det är fikat som är den centrala.)
VFG. (Given.)


Det är viktigt att fika. Som Ines så klokt "brukar" säga; Det finns alltid något att fira, varenda dag.
Hon blir mer och mer lik sin far för var dag som går.


Kommentarer
Postat av: linn

vilken klok kvinna den där Ines! :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback