read it you will

If you could see it then you'd understand"



Coldplay motsvarade alla mina förväntningar, och jag måste säga att jag kan inte minnas när jag senast mådde så bra som jag gjorde igår. Bra livemusik är bra livemusik, och just livemusik är något som jag finner rätt så livsnödvändigt, men aldrig förr har jag upplevt den känslan jag kände när Coldplay spelade. Sammanhörigheten var påtaglig inom hela arenan, och vart jag än vände mig möttes jag ständigt av människor med breda leenden på läpparna och glansiga ögon.

Tre låtar som inte spelades var Till Kingdom come, Swallowed by the sea och Don't panic. Men jag kände hela tiden att dom inte riktigt passade in.. Inte just då. Det som gjorde min kväll var istället när dom spelade the hardest part, en låt jag knappast hade klarat mig utan.



Nedanstående klipp får mig att rysa som ingenting annat just nu. Anledningen är att det är just den låten som fick mig att beställa biljetter till konserten över huvud taget. Jag minns det som det var igår, när jag satt i Linns vardagsrum för ca tre år sedan och vi kollade på mtv eller någon annan musikkanal. Musikvedion till Fix you visades plötsligt, och jag var som paralyserad. När videon var slut minns jag så väl att vi sa; "Vi MÅSTE se Coldplay om dom kommer till Sverige."
Och det enda som saknades igår var faktiskt Linns närvaro.
Annars var allt perfekt. Helt jävla perfekt.






Den vackra och begåvade Chris Martin är killen som satte ord på mina känslor när jag tillslut lämnade Globen igårnatt. "The hardest part was letting go, not taking part."