read it you will

Nu tror ni kanske att jag ska prata på om hur mycket jag avgudar mr. Gore (vilket jag har blivit dumförklarad för i Ines senaste krönika, typ), utan, ja, alltså... okej. det är lika bra att jag säger det rakt ut.
Johanna och jag delar ej sovrum längre.
tystnad.
Jag vet. Jag förstår att ni alla blir chockade.
Jag kan nästan förutse vad som kommer att hända på fredag kväll, när jag kommer att sova ensam i lägenheten. Jag kommer att smyga in i Johannas rum, lägga mig i hennes säng, för att sedan somna. I fosterställning, that is. Det är nämligen såhär, att Johanna har behållt det gamla rummet, jag har fått "äran", att bosätta mig i det.. andra rummet. Det känns bara så FEL.
Men kanske är det precis som när man byter arbetsrum i skolan. Till en början tror man att man aaaldrig kommer att vänja sig vid det nya rummet, den nya stolen, den nya datorn. Men Inom förloppet av endast ett par dagar, har det som alldeles nyligen kändes så NYTT och så FEL, blivit en del av ens vardag.
Jag hoppas nästan det; fler sömnlösa nätter i det nya sovrummet är ingenting jag ser fram emot.


Nu ska jag ta mig en dusch, sen blir det plugg. Som vanligt. Men jag gillar det. Faktisk. Jag väntar även på att min roomie ska komma hem. Jag har ju trots allt någonting stort att berätta.

och ey, linn. om du ser detta; jag ringer dig ikv. så stäng av mobilen om du behöver vara ostörd, för annars ringer jag till att du svarar;) så, nu är du förvarnad.

ps.
jag saknar mattias.
ds.