Tiderna förändras.
En dag, då ska jag betala tillbaka allting. Men just nu, nu får jag spendera hundralappen jag har att leva på varje månad, klokt. Jag ser det som en invistering; jag satsat allt nu, får en bra utbildning, Unicef nästa och sen så. Då så ska jag hjälpta till, betala tillbaka. Före krigen, under krigen, efter krigen. Jag kommer att vara där.
Mitt miljö-hotell får vänta.
"-Varje skoldag började börjademed "Länge leve vår president Sddam Hussein", säger Maha, som är lärare på lågstadiet. Vad ska vi göra nu? Och vad ska vi göra på alla lektioner då v iundervisade barnen om Saddam Husseins liv, hans dygder och dåd? Två timmar i veckan varenda årskurs var avsatta för studier av presidentens liv, berättar hon.
Ingen kan svara Maha. Diskussionen fortsätter om det förflutna. Framtiden är det för tidigt att fundera på."