read it you will

Under veckan har jag både skrattat & gråtit mer än vanligt.
Eller kanske inte,
men det känns så.

Det är jobbigt med avsked. Som sagt så har bland annat Simon&Mattias åkt hem nu.. & Tomt är ordet. Toooomt.
Det värsta är ändå att Mattias har åkt... Jag vill inte komma tillbaka till hösten, & finna nån etta sittande vid hans plats. bläää.
Det var ett bra tag sen jag grät så mkt på grund av en kille. & han har ju krossat mitt hjärta, på ett sätt. ;) haha, kanske. Farbrro Persson är i vilket fall som helst den bästa Farbrorn vandrar på denna jord,
& det säger sig ju själft,
jag är ju inte heartbroken för inget.
Men en dag,
på en sandstrand i Maldiverna,
då..!:) det är ju redan förutbestämt ;) haha.

Igår var hela klassen på strandbjörket, vi lirade lite brännboll, lattjade lite boll (Vicke sköt så hårt på min arm är jag satt ner & stödde mig på marken med den, att det kändes som att den skulle gå av. Har fortfarande ont.) Men annars vart det helt underbart !;) En del av oss vart ju kvar riktigt länge, 4&en halv h är inte illa;p sanning&konka fungerar alltid. (hahaha, & procent såklart, hahhahaa).
Klassen är helt jävla underbar, men de mest utmärkande pärlorna är ändå lättplätt Jacob&Maja :)
Jag kommer ju till Växjö någon gång i sommar,
men det kommer att kännas väldigt märkligt att bara träffa Jacob&Majs en gång på 10 veckor. Hujeda mig.
Jag kommer att gråta sönder mig på studenten.

Tiden har gått ruskigt fort de senaste... elva månaderna, det känns som att det var igår jag&jojo var i U-red för att köpa rengörnigsmedel, & när vi sen satt i IOGT för uppropet, & träffaee Vladde för första gången ;p haha.
Nu ska vi plötsligt hem igen, & det känns som att jag har packat ner hela lägenheten. Mor kommer & hämtar mig vid fem,
ska försöka övertala henne till att vi ska stanna till på Burgerking för att köpa var sin baguett.
Känner jag min mor rätt, kommer det inte att bli särskilt svårt att övertala henne.

Men nu ska jag bort till min svenskalärare & prata betyg,
sen ska jag & Linkan dra ner på stan. Efter det ska vi nog till Hovshaga, hem till henne. Riktig lunch, jag bangar inte!

Alla i Växjö, som jag inte kommer att träffa på ett tag, ni får ha en underbar sommar! (Maja, vi ses ju, OC maraton lix ;), & Jacob, vi får med ses, glassa vid sjön&spana in brudar, lite lammkött som börjar på fria nästa år.. jag bangar inte. ;) haha.)
<3.

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

Haha ;p. jacob, mannen.

Igår var det den elfte, vilket innabar att treorna på VFG tog studenten, efter inte mindre än tre års slit. I vilket fall som helst, innbär allt detta att idag är det den första dagen i skolan, utan treorna. & det känns redan tomt. Fel. Riktigt fel.
Träffade några av pojkarna på konsum förut, & det kändes bara så FEL, att dom var där, & inte på skolan. (Inte för att de har tillbringat så värst mycket tid på skolan det här året, but still.) Att ha dom på skolan är nog inte det jag kommer att sakna mest, utan att ha dom här, i Växjö.

Mattias aka Fabror Persson drar hem till Mullsjö för en tid, innan han rycker in i Januari.

Hans, han ryckte in igår, missade sin student & allt.

Simon, han drar hem till Göteborg för att studera på Chalmers i inte mindre än SEX år.

Toooooomt

Det ekaaaar.

Men ändå.. GRATTIS, allihopa! :) Can't wait till att det är min tur. Jacob & jag fantiserade igår, värsta. Nästa år ska vi sålla ut alla ettor som håller måttet, dom ska få lov att umgås med oss så ska vi allt skola in dom.. ;) hehehheheee. ondska, oh yes.

MEN, jag ska i alla fall hinna med en film till med Farbror Persson. Viktigt, det står högst upp på min Att Göra lista, som jag har i skallen.

Men nu är det dags för träning, vilket kan behövas, verkligen, innan jag gräver ner mig i min dåliga självbild.

Senare, babes =) 

Jag är så jäöla bäst på att skriva snabbt
hujeda mig, nästan helt rätt :D

Ehm, Jojo-Hanna tyckte att jag skulle skriva om mitt vattenberoende.. istället för om mitt glassberonde. Saken är dock såhär, att just nu orkar jag inte skriva om ngt av mina två beroenden.
Tur för er;p

För alltså.. det är SJUKT varmt, just nu. Himlans tur att jag gick upp så tidigt, så att jag orkade träna, handla, prata med madicken&mattias, innan jag nästan svimmade i hettan.
Har stekt idag, på balkongen, med Pottan.
Hujeda mig, så trevligt det har varit. :) as always, <3

Nu har jag dock tröttnat på att steka, men bara för stunden.! Imorn bär det kankse till o med av till växjösjön again!:D som igår, väldans vad det vart trevligt.. = ) jacob, carro, emil, vicke & jag = ) carro brännde sig nåt alldeles för färligt, vilket var rätt åt henne ;)

ikväll bär det nog av till hans, för avskedsfest... men bara om jag lyckas övertala farbror persson till att stanna i växjö.

ska bara avsluta med att säga, att uuuuuusch vad hemskt det var igår.. att se alla studenter, uppklädda inför balen på stads.
nästa år... hemska tanke.
sluta.

najmen, ska nog pressa liiite till, lite.
pottan<3

later bitches!
(und CAROLINA, tacka mig!;P)

Yeeepp, nu har det då spelats en EM- kvalmatch melan ärkerivalerna (haha what?) Danmark & Sverige. Det var en match utan dess like, matchen var inte av denna värld. Jag tänker dock inte skriva något mer om matchen i sig, för jag har redan tusentals tankar, funderingar, åsikter och framför allt KÄNSLOR, om matchen, spelarna, supportrarna som var på plats, & kommentatorerna (Jens är min maaan.)

Istället ska jag nog skriva lite om mig själv och min relation till fotbollen.
Som jag sa tidigare idag, till min nyfunne vän Hans, att för mig är fotbollen det största som finns. Det enda som kan mäta sig med fotbollen, i min värld, är att spendera tid med mina vänner. Jag har en känsla, av att jag aldrig kommer att sluta älska de vänner jag har just nu, och att jag aldrig kommer att klara av att leva livet utan dem eller senare vänner, men jag måste säga att på senare tid har fotbollen fått nääästan samma status, i mitt liv. Kind of scary, but heey...
Ibland önskar jag att jag inte var såpass engagerad i fotboll, eller i någon annan sport heller. De gånger den önskan finns i mutt huvud, är när jag ser något av lagen jag håller på spela. Som i pressade matchsituationer.
Eller, när de åker ut i EM mot Holland, på straffar.
Eller förlorar mot Barcelona i el clássico, i Madrid.
Eller, varför inte, förlorar den sista semifinalen i Championsleague, mot Milan, i Milano.
Då är det hårt, riktigt hårt. Det är då den önskan kommer upp, men jag glömmer den lika fort igen, när lagen jag håller på går mot en klart seger i en match,
Eller när de efter mycket om och men har vunnit mot Danmark i EM- kvalet.
Eller, när de vinner över Barcelona i el clássico, i Madrid.
Eller varför inte, slår Chelsea, på Stamford Bridge.
Då leker livet & jag svävar (snarare rullar hoppar stampar studsar), på lätta moln stora som fotbollsplaner.
Det går inte att beskriva.. Vet inte vad jag vill ha sagt..
Men jag måste bara säga, att jag kommer alltid fram till att jag inte skulle välja bort mitt engagemang för allt i världen. För de stunder, då laget jag håller på spelar på topp, utkonkurrerar känslan som infinner sig efter en riktigt hårt förlust. Det skiljer hästlängder.

Nu är i vilket fall Premier League avgjord för den här säsongen, men vi har ju en betydelsfull match kvar, trots att vi redan vunnit;) (lägger ni märke till att jag skriver VI? frågan är om jag hade gjort det, om "vi", inte hade vunnit ligan..? Jag är inge kappvändare, och United är allt, men det där med "vi" och "dom", det är inga uttryck jag eller andra fotbollsfantaster har någon direkt kontroll över.)
Primera División kvar, & gud hjällpe mig, vad jämt det är! Det är nästan så att jag börjar be kvällsbön, bara för att Beckham, my love, ska få vinna en titel med Real innan han flyttar till staterna.
Efter att den spanska ligan är avgjord, händer det inte mycket... alldeles för lungt i sommar.. Allsvenskan...? Not an option, hahahaha. När EM- kvalmatcherna återupptas igen, då varvas de åter med matcher i england & spanien.
Det är tufft. Men det blir kanske bra med en paus i sommar, kan kanske behöva det.. ;).


Nu är min käre mor 39 år fyllda, hon fyllde år igååår. & idag är det min mors & min fars bröllopsdag (hur fan stavas det?). I 17 år har de varit gifta.
De 17 åren övertygar mig ändå inte, jag tror fortfarande inte på äktenskapet i sig. Jag är dock extremt glad över att mina föräldrar är en av de tio par som faktiskt lyckas:). Eller, jag ska inte säga att de har lyckats. Händer inte något oförutsett, (som att min mor exempelvis får bröstcancer även i det andra bröstet, eller att min käre far drunknar under en fisketur,) ska de förhoppningsvis vara gifta i 17 år till. Tills att de dör. DÅ, har de lyckats. :)

Nu blir det i vilket fall som helst sängen, har mycket att göra imorn! (tyyp, åka & träna tidigt, seeen presssaa på balkongen!;) hahaha.)

(Saknar Linn, btw. Nåt enormt. Det spelar ingen roll om vi ses hela 3 gånger under en månad, eller en gång på en månad, jag saknar dig lika mycket för det.)

ps 
HAHHAHAHAhahha. vem var det som kommenterade mitt förra inlägg? haha. you go girl, i vilket fall!)
 ds