read it you will

Jullan, Ozzy och jag satte på TV4 igår för en liten liten stund, medan Ines var iväg en sväng. Det var gaygalan som stod på schemat. Jag började fundera på varför det finns en gaygala. Jag blev arg. Jag blev förvånad över den känslan. Har aldrig funderat över gaygalan förut, dess syfte eller vad jag själv känner för den. Men vid min gud (det vill säga James), VARFÖR har man en gaygala? Varför delas det ut PRISER till homosexuella? Pristagarna och de andra på scenen pratade om "personligheter i gayvärlden", bla bla bla. Va?

Tänk om det hade anordnats och tevesänts en Hetero-gala. Det hade blivit kaos. Som många andra hade jag personligen ansett att det var SÅ FEL. Med detta sagt, är det kanske inte så märkligt att jag blev arg och förvirrad när jag började fundera.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt.

Jag har inget emot homo- eller bisexuella. Jag önskar att det var lika vanligt, accepterat som det är att vara hetero. Jag kan för allt i världen inte förstå hur vi hamnade i den situationen då det av många anses vara fel att vara homosexuell.

Som sagt, jag vet inte vad jag vill ha sagt.

Nej nu blir inlägget alltför långt (borde kanske köra på Vidars koncept; kort text och en bild?), och jag borde ju verkligen sluta eftersom att jag (SOM SAGT) inte riktigt vet vad jag vill ha sagt. & inlägget är snart längre än mastodontmailet jag skickade till A precis. Det mailet värderar jag till.. åtminstone en och en halv A4 sida.

Men lita inte på mig; jag fick ett sms av Iz för en halvtimme sen; 5252 mil kvar, spännande! Mitt svar; blablabla, underbart blabla , köp någonting till mig ha det kanon. Under tiden jag svarade skickade hon ett nytt sms; oj, menade miles, haha förlåt.

Matte och uppskattning är inte min starka sida.