"And the pressure keeps on growing,

But paradise, paradise is on it's way." 
   Här sitter jag då, och väntar. Väntar på Paolo Nutinis nästa platta. Skivsläppet har blivit uppskjutet  till september, vilket betyder att den kommer att utgöra höstens soundtrack. Tillsammans med the Killers kommande, såklart :).


Det har varit en bra vecka, en mycket bra vecka. Ovanligt bra. Jag har gråtit mycket, och det är då jag mår som bäst, faktiskt. Så nu kommer två listor;


låtar som har fått mig att gråta mer än tre ggr:
Still Crazy- Paolo Nutini
the River- Bruce Springsteen
Hurt- Johnny Cash
Widows in paradise- Sufjan Stevens
Something pretty- Patrick Park

filmer som alltid får mig att gråta;
Titanic
I tham Sam
Armageddon
the Notebook
Atonoment

För ett par år sedan hade the Lion king LÄTT kvalat in på den sista listan, men jag vet inte om den fortfarande får mig att gråta. Jag spolar alltid förbi The Scene, nu för tiden. 




jag hoppas att alla har haft en fin vecka. Hade, som man säger på norska. Eller som Paolo säger, så vist, "It must be love".

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback