read it you will

jag blir så jävla stressad.

jag känner ett flertal personer som inte är mycket äldre än mig, och även lika gamla, faktiskt, som redan har funnit den person de vill spendera resten av sina liv med. andra är älskar åtminstone varandra.
den gemensamma nämnaren är att de alla har upplevt kärleken, att älska och att älskas.

- what am I suppose to do, when the best part of me was always you?'

jag har inte ens upplevt riktig, olycklig kärlek. inte så konstigt, eftersom att jag aldrig har varit kär, på ritkigt. det hänger ju ihop, litesådär.

nästan alla låtar som skrivs handlar om kärlek, mellan personer. taylor swift skriver både vackert och klokt. tror jag, i alla fall. för hur ska jag veta? det enda jag förstår är att hon har upplevt en hel del, och att hon är jävligt insiktsfull. kanske.



det som stressar mig mest är väl att jag egentligen inte bryr mig ett skit. visst, jag kanske är minst 10 år för ung för att tänka på mr right. någonstans är jag sjukt nöjd med mig själv och mitt liv. men jag ska kanske tänka på kärlek, liksom. vilja ha en pojkvän.


jag känner att jag BORDE, tänka, eller så.
och som vanligt när jag känner mig tvingad till att göra eller känna någonting jag inte vill,
sätter jag mig i soffan med ett paket glass och chillar gärnet. HERRÅ.

jag vet inte vad jag vill ha sagt. det sura är väl egentligen det här med låttexter, dikter, film, böcker.. och andra historier, att jag inte kan känna igen mig i dem. det är synd om mig, jag vet.






A Jedi Shall Not Know Anger.
Nor Hatred.
Nor Love.
- The Jedi Code