read it you will

Ojalá fuere!'

min första tanke när klockan väckte mig i morse var" gode gud säg att det fredag idag", och det var det, engligt min mobilkalender.
trött, indeed.

jag önskar att jag vore som anna, att jag också kunde hoppa på tåget till stockholm utan att ha någon sovplats. det känns väldigt indie, & let's face it; jag är allt annat än indie. tyvärr.


jag känner hur en svacka börjar smyga sig på, sakta men säkert. för att gömma mig gräver jag ner mig i spanskaplugg trots att vi inte har prov på en månad, bara för att a mi me encanta español. mucho indeed. spanskan tar över min verklighet, och jag känner mig trygg för ett par timmar. jag har även en känsla av att morgondagen kommer att stöta undan svackan; bosnabrudarna&jag ska se bettan på konserthuset, därefter kommer vi att bege oss ut på stan och njuta av den årliga kulturnatten. jag har bland annat hört rykten om att café å läs kommer att servera alkohol, och att smp lottar ut tio biobiljetter. biobiljetter går självklart före alkohol, särskilt i träningstider som dessa.

imorgon blir det alltså till att slänga på sig närmsta kultursjal och/eller kulturkofta. Ses på stan, si Dios quiere! Ikväll blir det dock mest läsning; the great gatsby.


avslutar med Paris.

fyra veckor

fyro veckor med stenhård träning,
bättre kostvanor (dvs inget hängande på bibblan, FUCK),
paniksamtal till anna skipper &
powermusik.

framförallt inga jävla svackor.

hur fan ska det här gå?
ok lika bra att lägga till skipper på speed-dial på en gång



jag postar ett av mina absoluta favoritklipp, med världens finaste pulp, för att.. komma igång, liksom.
Show!

när jag tänker efter har jag jamess att tacka för ALLT.

Ricky Gervais har förmågan att ta fram det bästa i andra människor. Åtminstone det roligaste.
& att vara en välkänd komiker verkar tydligen vara the thing,
tänk bara att få chatta lite med chris martin.

Appleappleapple
 

Could they be holding the record?

den första skivan jag fick var britney spears debutalbum,
och den första jag köpte för min egen veckopeng var spice girls- Spice

spice girls var viktigare än allting annat. alla raster på gullvivan ägnades åt att leka spice girls-lekar, där vi var tvugna att vara två emma (emma 1 & emma två. jag var emma 2. jag tror att änä kan gissa sig fram till vem som var nr.1), eftersom att vi var hela sex tjejer som ansåg sig tillhöra det coola gänget

våra lovers var pojkarna i backstreet boys och westlife- tyvärr gick inte killarna i klassen med på att spela dessa roller. dock lyckades vi ett par gånger i veckan lura upp hunken, daniel eliasson, i ett träd där han fick sitta medan vi kallade honom Röda Rosen och trånade efter honom. han såg ut att tycka att situationen var obekväm, men jag tror ändå att han njöt lite. andres rydholm och jocke (änä fyll i?) kom aldrig upp till hans nivå.

troligtvis kommer jag på tredje plats på listan över de som har skickat flest kärleksbrev till daniel- frida&sigrun slåss om förstaplatsen.


när jag ser tillbaka på min barndom var allt sjukt... centrerat. det enda vi tänkte på var spice girls, daniel och frida bjelke. det vill säga vem som var snyggast i spice girls-gänget, vem som för stunden var tillsammans med daniel och vem som (för stunden) var bästis med frida.
jag undrar hur åren i växjö egentligen har varit. förhoppningsvis inte lika ytlig, och med bättre soundtrack. även om spice girls och britney är min bästa minnen från lågstadiet.




we could be common ppl together, aye ?

happy day. happy birthday.

efter en riktigt sucky day krävs det mycket för att inte hela kvällen ska bli förstörd

veronica mars hade kanske räckt, i och för sig, men att hitta Touching from a distance i min engelskalärares bokhandel gav mig tårar i ögonen. och jag grät inte när jag såg det där veronica mars-avsnittet hos joeHanna. Det coolaste är att min lärares man köpte boken när han var i london för ett par veckor sedan, så den är typ, importerad. nu är jag nästan glad att jag inte har hittat den i sverige, 5 veckors letande gav till slut ett mkt tillfredsställande resultat.


ok ok, födelsedag snart
önskelista:
- Pulp- Diffrent Class
- att JB kommer till Sverige (kan ngn fixa eller???)
- biljetter till london i april
- barn att passa
- att Viddes present kan komma ngn jävla gång, så att han kan få dom
- pete doherty


nu vet ni. jag väntar.
(allt harry potter-relaterat fungerar också.)



så länge; Lily Allen- the Fear.

pete.
paris.
perfection.





wolfman & pete doherty- for lovers.

Det tar sån tid ibland

att det är svårt att förstå. Jag gav bright eyes ett försök för ett par månader sedan, men gav snabbt upp. Slutsatsen jag drog var olyckligt nog att conor oberst som soloartist var ett lika hopplöst projekt. det är viktigt att kunna medge sina misstag.



i övrigt är så har jag utsett jarvis cocker till en av mina absolut största musiker-crushes ever, han är right up there med paolo nutini, pete doherty och ed westwick. paolo och jarvis leder.


just nu är jag på ett extremt myshumör, tyvärr bidrar inte analysering av konflikten på nordirland till någon vidare stämning (åtminstone ingen önskvärd), så jag får rädda situationen med pojkarna i the script, pulp och conor. (och jag kan väl erkänna att jag crushar lite på taylor swift med.)



allting har sin tid,
men tid är inte alltid pengar heller.

oavsett vad mårten må säga, så var vi inte på en date igår

men vi såg en film

på bio. den var helt underbart rolig, "yes man", och klippet nedan är från en spelning huvudrollskaraktären Carl Allen var på... Munchausen by proxy. Och som huvudvokalisten själv sa, "I know it's not mainstream...".



anyhow, se den. ikväll blir det Australia med bosna-bruden, funderar på att ta med mig servetter. och en spray som dödar röklukt.






katekatekate.

Darn, I also want to be dumped by a Jonas Brother and then write a killer song about it.

I hate my life. Sometimes.


Thank god for friends like soffan, that gladly are willing to give you a ride to school when it is bloody freezing outside, 7:30 am.

lovets höjdpunkter
- victoria's secret fashionshow
- nyårsfirande med vikke
- pulp (m.m)
- träffa de långa tjejerna
- "date"
- ingolf bjöd på isländskt godis
- taylor swift
- just det norge




kate, LOVELY.

jag tänkte skriva ett inlägg om hur fantastisk jag tycker att taylor swift är, om hur hon om någon har överlevt sin egen hype, som Ag brukar prata om,

men with Jarvis Cocker around känns allt annat överflödigt. onödigt. och fult.

efter att ha drogat allt jarvis-relaterat i ett par timmar känns livet rätt så bra,
fastän jag om möjligt är ännu mer efter med skolarbetet. (som bara känns mer och mer meningslöst, vill jag tillägga)









pulp. jag vet inte vad jag tycker om videon.. men det är fortfarande underbart vackert, alltihop. speciellt jc.

det finns vissa pärlor

några musikaliska genier.



vi har ju mozart och det där gänget, lite innan min tid dock. men jag antar att de är genier. det sägs så.

lennon följer.
och just det, johnny cash.
dylan.


men mina personliga favoriter är nog springsteen, doherty, paolo och johan persson. med flera.


anna skickade precis ett helt LOVELY klipp. enjoy.
(skiljer sig från mitt taylor swift-drogande, hehe.)

alla som har sett Twilight med värdelös kvalle på någon liten bärbar dator är nördar som VERKLIGEN har missat någonting.

Vill man gör en bra investering (eller något), ska man se Twilight på bio.


2008 bjöd på några grymma filmer. Iron Man, Atonement (love), 21, och så Twilight då. Jag tog mig även i kragen och såg Control, som har varit ute på dvd sjukt länge. Thank God.

Och just det. The Dark Knight. Don't get it. Don't want to. Don't need to. Det enda jag vet är att Heath var amazing, och det räcker.




men i alla fall- Twilight.
Vampyrer,
Snygga killar,
Mkt regn (påminner om Scotland liksom),
Inte mindre än två OC-skådisar är med.. SE DEN!


ps. har du sett den anna? vampyrer är vi allihopa. eller vill vara, i alla fall. ds

jag blir så jävla stressad.

jag känner ett flertal personer som inte är mycket äldre än mig, och även lika gamla, faktiskt, som redan har funnit den person de vill spendera resten av sina liv med. andra är älskar åtminstone varandra.
den gemensamma nämnaren är att de alla har upplevt kärleken, att älska och att älskas.

- what am I suppose to do, when the best part of me was always you?'

jag har inte ens upplevt riktig, olycklig kärlek. inte så konstigt, eftersom att jag aldrig har varit kär, på ritkigt. det hänger ju ihop, litesådär.

nästan alla låtar som skrivs handlar om kärlek, mellan personer. taylor swift skriver både vackert och klokt. tror jag, i alla fall. för hur ska jag veta? det enda jag förstår är att hon har upplevt en hel del, och att hon är jävligt insiktsfull. kanske.



det som stressar mig mest är väl att jag egentligen inte bryr mig ett skit. visst, jag kanske är minst 10 år för ung för att tänka på mr right. någonstans är jag sjukt nöjd med mig själv och mitt liv. men jag ska kanske tänka på kärlek, liksom. vilja ha en pojkvän.


jag känner att jag BORDE, tänka, eller så.
och som vanligt när jag känner mig tvingad till att göra eller känna någonting jag inte vill,
sätter jag mig i soffan med ett paket glass och chillar gärnet. HERRÅ.

jag vet inte vad jag vill ha sagt. det sura är väl egentligen det här med låttexter, dikter, film, böcker.. och andra historier, att jag inte kan känna igen mig i dem. det är synd om mig, jag vet.






A Jedi Shall Not Know Anger.
Nor Hatred.
Nor Love.
- The Jedi Code